Sjuvallsleden

Sjuvallsleden börjar vid badplatsen i Ofärne utanför Forsa och slutar i Delsbo. På kartan är leden utritad ända från Hudiksvall men de senaste åren har stora delar av sträckan mellan Hudiksvall och Ofärne varit oframkomlig p g a både stormfällning av träd och ombyggnaden av E4:an. Själv valde jag att starta vid Trogstavallen och märkte stor skillnad på underhållet av leden innan och efter Ofärne. Kommunen ansvarar för sträckan mellan Ofärne till Delsbo och större delen av vägen är bra utmarkerad, vissa partier är dock något klurigare. Det finns flera vindskydd längs med vägen som utgör fina rastplatser. Vill man fortsätta vandra ännu längre kan man ansluta till Kajevallsleden i Eckelsbo och därefter fortsätta in på Ljusnanleden. Tillsammans utgör Sjuvallsleden, Kajvallsleden och Ljusnanleden ett ledsystem på ca 15,3 mil.   

Större delen av leden är väl utmarkerad

Leden går Forsa och Delsbo socken, i ett område med ett utbrett fäbodsystem. Det är oklart när fäboddriften började i Sverige men det är åtminstone sen medeltiden. Fäboddriften uppkom  eftersom marken i byarna inte räckte för att försörja djuren med hö hela vintern. Istället för att transportera gräs och foder till gårdarna lät man djuren sommarbeta på skogsmarker och ängar utom betesradie från byn. Gårdarna hade sina egna fäbodar men oftast bildade bönderna i byn s k byalag med gemensamma vallar. Det finns olika typer av fäbodsystem, bl a vår- och höstfäbodar och hem- och långfäbodar. Detta skiljer sig lite mellan olika byar och gårdar. Själva ordet vall betyder gräsbevuxet yta och god betestillgång samt vatten som inte sinade krävdes där fäbodarna upprättades. Månghundriga stigar korsar fäbodarna och avståndet mättes i kassaskor - en kassaskomil var den sträcka som skorna (tofflor flätade av näverremsor) höll. Från början fraktade man alla saker på hästryggen, sen med hjälp av släpbår och slutligen kärra. På 1900-talet uppkom skogsbilvägarna. Fäbodlivet styrdes av solen och det var långa dagar, allt det som skulle göras gjordes och därefter var dagen slut. Dagliga sysslor var mjölkning, släppa ut djuren, göra ost, koka messmör och kärna smör. Fädodarna var också den naturliga utgångspunkten för jakten i utmarkerna, framför allt älgjakten, och  ofta finns det kvarlämningar av fångstgropsystem i anslutning till vallarna. 

Gott om betesmark

Inte helt otippat passerar Sjuvallsleden sju stycken vallar och det finns flera möjligheter att göra avstickare om man besöka ännu fler. Alsjövallen är den första vallen längs leden och där finns ett antal välbevarade stugor samt flera fritidsboenden. Därefter går man upp mot Alsjöåsen och in i Alsjöåsens naturreservat. Skogarna här har lämnats nästintill orörda de senaste hundra åren och reservatet rymmer flera utrotningshotade arter av b l a fåglar, skalbaggar, mossor och lavar som har haft svårt att klara sig i brukade skogslandskap. Uppe på Alsjöåsen finns det ett vindskydd där man kan stanna och pausa. Leden går sen vidare mot Brånvallen som passerar ganska obemärkt då det bara finns ett gammalt hus kvar. Julingvallen är nästa vall och den ligger precis intill en sjö. Här finns det flera välbevarade byggnader samt ett vindskydd och det är ett fint ställe att rasta på. Här finns det alternativa vägar till bland annat Prästvallen där det finns en övernattningsstuga med fyra bäddar (följ blå markeringar). Sjuvallsleden dock vidare över Örvallen (med vindskydd) och Prättingvallen fram till Nyvallen. Precis innan vallen ligger Nyvallssjön där det finns en badplats samt ett litet vindskydd. Härifrån är det ca 3 km till Sellbergsvallen som är den sista vallen på leden. Efter Sellbergsvallen passerar man Karlsbruket och går sedan upp mot Kolarberget. Här kan man välja att svänga av mot Eckelsbo eller fortsätta till Delsbo IF:s raststuga för att sedan gå de sista biten till Delsbo. Efter av passerat Lissel-Ecklingens södra strand når man Furugatan och svänger där till vänster mot Folkets hus. 

Några av de vallar som passeras