Att springa på tur

Först det senaste året har jag upptäckt charmen med att "springa på tur". För mig är det en helt annan sak än att springa för träning. Turlöpning är bara till för nöje och njutning, som att vandra fast snabbare. Jag brukar göra det så kravlöst som möjligt - när jag vill springa snabbt gör jag det, när vill springa sakta gör jag det och vill jag inte springa alls så går jag eller sätter mig och fikar. Jag håller sällan ett tempo som gör att jag blir trött och undviker att springa i uppförsbackarna, i alla fall om jag ska hålla på en hel dag eller flera dagar. Tröttheten brukar komma på slutet och oftast på grund av att det är svårt att få i sig så mycket vatten och energi som man gör av med. Vill man börja springa på tur är det viktigt att inte börja med för långa distanser samt att inte tro att man ska hålla det tempo som man brukar göra i vanliga fall. Dels får man anpassa sig väldigt mycket efter terrängen, dels bör man inte slita onödigt mycket på kroppen. Det är lätt att fötter och annat tar stryk av långa dagar och det gäller att vänja in sig successivt.

Packningen
Jag brukar försöka skala ned packningen så mycket som möjligt, självklart beror det på väder, hur länge jag tänkt vara ute och vart jag springer. Fördelen med att springa i Hälsingland framför att springa i fjällen är att vädret är lite stabilare och att det alltid finns någonstans att söka skydd om det skulle bli ett snabbt omslag. Det som dock alltid finns med är en dauerlinda, plåster och mobiltelefon ifall något skulle hända. Vid kortare turer under fem timmar så har jag med energibarer eller torkad frukt och vatten. Vatten är sällan lika nödvändigt i fjällen eftersom det funkar alldeles utmärkt att dricka ur bäckarna. Ska jag röra mig i oledat eller längs leder där jag inte sprungit förut har jag alltid med karta och kompass. Längre dagsturer brukar jag oftast sätta mig ner och fika och då brukar jag uppskatta ett förstärkningsplagg (detta finns alltid med i fjällpackningen). Kaffe och termos brukar också prioriteras och så klart mer fika. Energitätt, lätt och litet är det som gäller.

Vid övernattningar i stugor så finns även reselakan, extra underkläder + strumpor och ett ombyte med. Ombytet brukar vara ett underställ eller löparkläder - nåt som jag kan springa i om det skulle behövas. Tandborste + tandkräm, tändstickor och kniv brukar också ingå i packningen. Handduk skippar jag ofta utan använder mig av självtorkning... Ska jag övernatta någonstans där jag behöver ta med sovsäck, liggunderlag och kök så går jag faktiskt hellre. En sådan packning brukar landa på 7-8 kg (inkl mat för ett par tre dagar), ännu mer om tältet ska med. Jag har gjort några såna turer men för mig blir det mer snabb vandring med inslag av löpning eftersom jag inte tycker att det är så kul att springa med för mycket packning. Löpning för mig är frihet och jag känner mig mest bara tung och osmidig en massa extra kilon. Men där får man prova sig fram och det beror på vilken slags tur man är ute efter.

Jag har lite olika ryggsäckar som jag använder mig av. För dagsturer som inte kräver så mycket extra kläder och mat brukar jag packa i en camp 5 l som jag tycker funkar jättebra. För längre turer har jag en Haglöfs 9 l, en Salomon 12 l samt en Haglöfs 25 l. 25 l behöver man nästan endast om sovsäcken ska med. Det viktigaste är att ryggsäcken sitter bra och att den inte väger för mycket. Vissa modeller kan vara för långa i ryggen eller för stora i midjan och man är relativt liten så det är bra att testa ordentligt. Ta hem och provpacka och spring lite hemma.

 Ute på dagstur i Jämtlandsfjällen

Skorna
Här är det svårt att ge generella råd eftersom det beror så himla mycket hur man springer och vad man föredrar. Men insprungna skor som man vet funkar i alla fall. Själv föredrar jag att springa i tunna skor när jag ska springer terräng eftersom jag upplever att jag får en bättre känsla för hur jag ska sätta ner fötterna och bättre balans. Inov-8 har flera modeller som jag gillar. Dock brukar fötterna bli ganska slitna om man springer hyfsat långa distanser flera dagar i rad, speciellt om underlaget är väldigt ojämnt eller mestadels består av sten. Då funkar det bättre för mig att köra en mer dämpad sko och jag gillar klassikern speed cross från salomon. På vintern blir det ofta pytho från Icebugs. Jag springer ALLTID i skor som är minst ett nr för stora när jag börjar springa eftersom nina fötter expanderar ganska mycket under en dags löpning. En viktig sak är att skorna ger bra grepp på olika typer av underlag så som sten, spång, gräs och lera - jag vill kunna "lita" på mina skor i största möjliga mån. Jag vet att många efterfrågar GTX men jag är inget större fan av det utan lever efter vatten in vatten ut eftersom jag för det mesta springer rakt igenom vattenpölar och mindre vattendrag. Då blir man blöt oavsett GTX och då är det bättre att vattnet åker ut igen så fort som möjligt. Vissa modeller har "håkl" i sulan så att vattnet rinner rakt igenom. En sak jag gillar är snabbsnörning. Är man en sån som lätt blir kall om händerna så är det ett helvete att försöka knyta snören som gått upp och himla skönt att istället bara dra i en snodd. Det är dock svårare att knyta skon tight. Som med alla andra skor är det viktigaste att en "tursko" är bekväm och att man byter ut den när det behövs.

Skor för långa turer

Att springa i Hälsingland

 Hälsingland är relativt "lättsprunget" eftersom det inte finns några högre berg. Det finns också gott om skogsstigar och leder att springa på. Själv springer jag gärna längs Ljusnan, längs Flottarstigen från Lillbyängarna eller på Ljusnanleden mellan Färila och Ljusdal. Det som är lättillgängligt. Annars tycker jag att det är roligt att springa på upptäcksfärd och ta in på nya stigar. Då kan det dock vara bra att ha med lite extra energi för det är lätt att turen blir längre än tänkt. Andra fina leder att springa är Gröntjärnsleden och Kolarleden. Vill man ha mer kuperade alternativ kan man springa Toppleden över Vallåsen eller springa upp på Öjeberget och avsluta med en fika på Condis i Järvsö. Det är även fint att springa delar av Sjuvallsleden och göra en avstickare till ex Prästvallen. Jag tror även att det kan vara riktigt fint att springa längs kusten i Huddik och Söderhamn och nästa gång satsar jag på Kustleden, en nyligen upprustad led som går från Galtström i norr till Sågtäkten. Det finns mycket att upptäcka! 

Morgon vid Ljusnan